Alla inlägg från september, 2015

Vad händer på Fjärilen?

Hej alla mammisar och pappisar!

Hösten är på in språng och vi har haft en fantastisk början på terminen. Gruppen har börjat att lära känna, och hitta varandra igen efter den långa ledigheten. De ansikten som har vart nya för de gamla barnen är inte längre så nya och vi ser ett skifte i kompisgängen. Några kompisgäng har utökats med nya kompisar, några konstellationer har förändrats och nya band har knutits mellan barn som förr inte känt varandra på samma vis. 

 

Vi i personalen är jätteglada över att få chansen att lära känna era underbara barn. Det är en positiv, rolig och härlig skara barn som ger oss stor glädje att få komma och arbeta med varje dag. 


Vi har några olika bollar i luften just nu med barnen på Fjärilen, och mycket som vi vill hinna med tillsammans innan året är slut. Just nu har dansgruppen startat upp och är precis i begynnelsen av sitt långa projekt. Målet är först och främst att barnen ska ha kul. Dansgruppen är ett önskemål från barnen själva och jag (Julia) gör mitt yttersta för att göra det till vad barnen visualiserat. Vi har Naturkunskap som ett fokus område, och vi ska då kolla på vad som händer i kroppen när man rör på sig. Varför det är bra och hur man mår av att dansa.

Barnen har fått prova experimentera med russin och vatten (russinhissen) och fler experiment kommer under veckorna framöver. Vi vill få barnen att tänka själva, vad kommer att hända, varför tror du så, vad hände och varför. Barnen får presentera sina svar genom teckningar eller att vi i personalen antecknar deras tankar och funderingar. 

Vi har precis startat upp vårt dinosaurie tema. Vi kommer att fördjupa oss i dinosauriernas tid, vad de var för djur och varför de inte lever än i dag. Vi kommer i två grupper att åka till naturhistoriska museet för att kolla in dinosaurieskeletten och öva våra skapande kunskaper och försöka rita av ett skelett. Vi har gjort ett dinosaurie rum där vi samlar det mesta av våra dinosaurie saker. 

Vi har pratat med skolan och har nu fått en tid på Onsdagar för att kunna komma i väg på gympa. Det kommer vi att göra de veckor vi känner att barnen vill, och i den mån av tid vi har.
När vi är i gympasalen så brukar barnen få prova de olika redskapen som finns att tillgå där så som tjocka mattor, lianer, ringar, plintar och mindre trapetser. Vi leker lekar tillsammans och barnen brukar uppskatta att få gå loss och bara kuta runt.
 

Annars tar vi vara på tiden vi har till att leka fritt, knyta band till varandra och bara ta det lugnt. Nu börjar det snart bli mörkare och kallare ute så mysighets faktorn kommer att stiga inne på fjärilen med mys belysning och lugn och ro. Vi övar på våra små röster och att leka med någonting i mer än 3 minuter innan nästa aktivitet!

Vi vill påminna om kläder för väder, har barnet/barnen inte rätt kläder så är det obekvämt och inte heller kul att vara ute och leka. Vi är ute mycket och det är inte kul att frysa sig genom tiden utomhus. Vi har lånekläder till viss mån, men i bland tar de även slut.

 

Finns det frågor angående våra projekt eller vad det än kan vara, var inte rädda för att prata med oss, vi finns här för att ge era barn den bästa starten i livet!

 

 

V.40

Blomman

Idag var barnantalet kraftigt decimerat på grund av sjukdomar, semesterresor och annat mer eller mindre nöjsamt. Så för att saknaden efter kompisarna inte skulle bli för stor gick vi en sväng upp i skogen. Det blev en mysig stund fullproppad med matnyttiga lärdomar och träningar. På min begäran för ett framtida projekt skulle vi samla in pinnar, men inte hur som helst utan bara väldigt små pinnar. Och vad som är en liten och vad som är en stor pinne är inte alldeles självklart. Inte heller att en pinne kan vara liten men ändå för tjock. Men vi fick allt ihop en påse finfina lagom små gynnare så håll utkik efter resultatet!

Att gå i skogen är ju också en motorisk resa och barn gör inte som vi vuxna där man hela tiden söker efter den minst besvärliga och ansträngande vägen, nej tvärtom skall det krånglas igenom buskar och klättras över stockar och snubblas genom lövhögar. Man kanske borde ta efter och spara in på det där gymkortet man ändå inte använder…

image

V.39

Blomman

Nu är vi inne på vår sista inskolning och allt går som om det var vi som skrev boken! E går med stora ögon och tar in sin nya tillvaro och de andra barnen gör vad de kan för att stötta och komma med tips och idéer. Är man lite ledsen kanske en bil kan hjälpa? Eller finns det någon särskild anledning till att du står med ena foten i bil-lådan? Jag tror jag provar jag med hursomhelst. Dock finns inga ursäkter när det kommer till att peta på grejen som inte var ledig; ingen mannamån, lika för alla. Första veckan på nya jobbet är aldrig enkel, tur att man får sova en stund på alla nya erfarenheter.

Det händer inte ofta, men då och då blir vi som lite filosofiska här på Blomman. Hur vet man att man vet det man vet? Hur var det med det där trädet som faller fast ingen hör och spelar storleken någon roll? Alltså storlek när det kommer till barn. Vi kommer på oss själva att dela in barn efter hur långt de hunnit växa och sätter våra förväntningar efter det. En som råkar vara lång är redig och tar på sig själv medan den som ännu är kort i rocken får fullservice med både stövlar och jacka. Detta är naturligtvis ett ofog från vår sida eftersom ingen tjänar på att bli curlad och därmed hindrad i sin personliga och motoriska utveckling. Att kunna ta på och av sina kläder själv eller med bara lite hjälp blir ju ingen ledsen av. Men att stå ensam på öppet hav och inte fatta hur sjutton skorna ska hoppa på fötterna när alla vuxna inte prioriterar mig känns aldrig bra, varken innan under eller efter. Gör om, gör rätt sa vi till oss själva och alla barnen tog glatt på sig sina galonisar. Kanske inte, men vår vision är iallafall klar och tydlig nu!

image

 

 

 

V.39

Blomman

Det känns lite som att hösten är i antågande och vi börjar acceptera att regnkläder är det naturliga valet. Vi är ju rätt så bra på att uppmärksamma lite brister på barnens kläder när de kommer in blöta efter en regnig utevistelse men att vi vuxna står som sura katter i snygga men inte regntåliga jackor har liksom inte fått vår uppmärksamhet. Men hösten är till för förändring och nystart och snart ser ni ett gäng överlyckliga och torra pedagoger sitta i sandlådan i nya, gula jackor. Inget dåligt väder heter det ju!

På avdelningen rullar livet på. Nya barn in i gruppen innebär nya kompisar och nya konstellationer. Vi ser med glädje hur de äldre barnen växer både på längden och som förebilder och lite yngre barn som nu kommer ur sitt skal och visar sina rätta takter. Några härliga asgarv vid lunchbordet sprider värme.

Utveckling kan ta sig uttryck på många sätt, sitta på en livsfarlig potta eller rita sin huvudfotingfamilj; vi ska alla den vägen vandra…

image

image

 

V.37

Blomman

Att arbeta som pedagog på en småbarnsavdelning innebär att man då och då måste vara beredd på att verksamheten tar stickspår. Vi hade tänkt att starta upp terminen med Fokus Musik och Fokus Språk och kanske lite Fokus Skapande. Men nu visar det sig att vi hamnat mitt i Fokus Toalett. Att gå från hypermoderna, megauppsugande och ergonomiska blöjor med peppigt tryck till att som vi andra lätta sig på toalett eller potta infaller just under den perioden då man nyttjar en avdelning precis som våran. Ungefär så här låter vi nu: Har du kissat? Är det verkligen säkert? Du måste kissa nu. Nej men även om du precis varit på toa måste du kissa nu. Ska du inte bajsa lite också. Vadå inte behöver? Det skulle vara ganska käckt om du gjorde det nu så var det klart innan vi går ut. Är det sant??! Bajsade du på pottan!! Åhhh va vi blir glada nu!!!  Alla yrken har ju sina små glädjeämnen och framgång kan se ganska olika ut. image

Fast lite mer har vi hunnit under veckan. 4 av 5 inskolningar är avklarade med fantastiskt lyckat resultat och vi är nu i full färd med att måla lite tavlor och göra lite nystartsfint på avdelningen. Med färg och sånt som glittrar går det hur bra som helst. Och för någon var det första gången man fick färg på tassarna och det som inte dödar stärker kan väl sammanfatta den upplevelsen!

image