V.39

Blomman

Nu är vi inne på vår sista inskolning och allt går som om det var vi som skrev boken! E går med stora ögon och tar in sin nya tillvaro och de andra barnen gör vad de kan för att stötta och komma med tips och idéer. Är man lite ledsen kanske en bil kan hjälpa? Eller finns det någon särskild anledning till att du står med ena foten i bil-lådan? Jag tror jag provar jag med hursomhelst. Dock finns inga ursäkter när det kommer till att peta på grejen som inte var ledig; ingen mannamån, lika för alla. Första veckan på nya jobbet är aldrig enkel, tur att man får sova en stund på alla nya erfarenheter.

Det händer inte ofta, men då och då blir vi som lite filosofiska här på Blomman. Hur vet man att man vet det man vet? Hur var det med det där trädet som faller fast ingen hör och spelar storleken någon roll? Alltså storlek när det kommer till barn. Vi kommer på oss själva att dela in barn efter hur långt de hunnit växa och sätter våra förväntningar efter det. En som råkar vara lång är redig och tar på sig själv medan den som ännu är kort i rocken får fullservice med både stövlar och jacka. Detta är naturligtvis ett ofog från vår sida eftersom ingen tjänar på att bli curlad och därmed hindrad i sin personliga och motoriska utveckling. Att kunna ta på och av sina kläder själv eller med bara lite hjälp blir ju ingen ledsen av. Men att stå ensam på öppet hav och inte fatta hur sjutton skorna ska hoppa på fötterna när alla vuxna inte prioriterar mig känns aldrig bra, varken innan under eller efter. Gör om, gör rätt sa vi till oss själva och alla barnen tog glatt på sig sina galonisar. Kanske inte, men vår vision är iallafall klar och tydlig nu!

image