V.15

Blomman

Det blir mycket utelek nu, känns som att vi bara är inne och vänder. Men efter den långa vintern längtar man ju. Uteleken erbjuder större utrymme, lite rymd över mössan och luft till lungorna. Det är okej att använda röstens lite kraftigare noter och armarnas fulla längd. På gården kan man låta den lite mer våghalsiga sidan få ta överhand och slänga sig ut för rutschkanan eller på ovana ben strutta ner för slänten.  Vi fröknar tackar vänligt men bestämt nej till att lyfta större barn upp i och ur gungor och visst är det för att spara våra ryggar men främst för att locka barnen till att klara det själva. Frustration är ofta en bra drivkraft och när man stått nedanför den roliga gungan tillräckligt länge då börjar man fundera på hur man bäst tar sig dit. Och vips har man sett en gammal upponervänd back i sanden och vips så står man på den och går det inte första gången så går det kanske på det elfte försöket. Men solklart är att det blev ännu roligare att gunga när man inte behövde en tradig fröken som bestämde om man fick sig en tur eller ej.

Och all denna sand som man aldrig blir trött på. Den är på marken, i skorna, på händerna och i håret men en oändlig källa till fantasieggande lek och flera gånger om dagen blir det kalas. Inte kan väl ett sådant liv bli tråkig?

image

image

image